Skall inte klaga.

Jag vet inte om jag nämt det tidigare men jag har börjat ca en dag i veckan på en annan del av Klinisk fysiologi, Njurfunktion. På njurfunktion kontrollerar vi helt enkelt njurarnas funktion genom att injicera en radioaktiv isotop och efter en viss tid ta ett antal prover som vi sedan separerar och kör genom en gammaräknare för att på såvis följa upp hur mycket radioaktivitet som finns kvar efter ett antal timmar i blodet. Beroende på mängden kan vi beräkna hur väl njurarnas filtration fungerar.

Detta är en vanlig undersökning framförallt på cancerpatienter ofta inför cellgiftsbehandling. Med detta följer även cancersjuka barn. Alla patienter förutom cancersjuka små barn kommer till oss och gör undersökningen. När det gäller barnen går vi till Barn 3 (som är barncanceravdelning) och sprutar isotopen, provtagningen sköter dom själva för att komma med proven till oss. Idag var det min tur att besöka barn 3. Det smärtar något fruktansvärt i mig att se allt detta. Atmosfären, de små söta barnen som är svullna av kortisonet, utan hår på grund utav cellgifter och slangar överallt för att deras små små kärl inte håller för alla injektioner och provtagningar. Det gör så ont i mig när dom trots allt detta berättar om att läppstiftet smakar cocacola eller hur fort bilen åker. Det gör så ont när dom ryser till då vi spolar igenom infarten med koksalt eller ställer frågor och använder "sjukhusord" när man egentligen i deras ålder ska spela kula eller boll på skolan. Jag hade gråten i halsen hela tiden och ögonen bara vattnade sig. Det är så orättvist, fruktansvärt och obegripligt svårt att fatta att så små barn kan vara så svårt sjuka. Varför?

Sköna söndag!!

Söndag igen och morgonstund har guld i mun! Min tur att stiga upp med familjens morgonpiggaste filur! 6.30 var det uppstigning! Alldels bäcksvart ute och det kändes som att det bara var vi i hela världen som var uppe. Men när man väl är uppe är det faktiskt mysigt. Ebba är så mysig och kärlekfull på morgonen. Hon vill gärna sitta i famnen, pussas och kramas! När vi ätit varsin tallrik med Havregrynsgröt var det dags för lek och bus! När vi lekt en stund passade jag på att röja undan i köket och vips var hon fort på plats och klättrade upp i den (rena) diskmaskinen för att hjälpa till att plocka ur. En stund senare hade JB (John Blund) anlänt så då klädde vi på oss och gick ut. Ebbad bäddades ner i vagnen och jag fick mig en morgonpromenad! Härlig start på dagen!

Idag planerar vi att åka på Höstmarknad i Nordmaling och sedan på vidare på middag hos min mormor och morfar. Morbror Niklas är redan där och jagar idag. Känns som en lagom söndagsaktivitet. Igår var det också en lugn och skön dag. När Mats åkte iväg för att döma en innebandymatch tog jag och Ebba en promenad, just som vi kom in på vår gata igen var min kollega/granne just på väg in. Hon bjöd in oss på fika och lekstund. Ebba och Emilia busade och vi fikade! På kvällen kom Fia, Jonas och Anna. Vi lagade middag, drack ett glas vin och såg en film, "Lars and the real girls" Jag kan tyvärr inte resencera eftersom jag tog en powernap :)

Förra lördagen sov moster Rebecca och hennes kompis Frida över här. Vi såg på film och hade myskväll! Tidigare på kvällen var vi hos Malin (Ebbas kusin), Jimmy och Tilde i Nyviken, Obbola och grillade korv och umgicks. Rebecca tog massa fina bilder som jag lånat från hennes blogg. På söndgasmorgonen steg dom upp och busade med Ebba så jag & Mats fick sovmorgon tillsammans!

Busfrö!

Mamma tittar bort en sekund och i den andra har busfröet hittat in i skåpet och mumsar korvbröd som aldrig förr!

Redo för fredagsmys!

Nybadad med morgonrock nergosad i puffen!

Såklart min skatt!

Fredagsbad!

Mamma schyrre får jag ta ett kvällsdop?

Mycket nu...

Ja nu är det körigt värre för oss! Så därav utebliven bloggning.

Men i korthet så rullar livet sin gilla gång. Alla dagar är inte solskensdagar så det är tur att vi har en solstråle här hemma! Hon är frisk från sin öroninflammation och fick i helgen en ny vindtätare mittimellan mössa från PoP. Den värmer hennes lilla huvud gott!

Jag själv är uppenbarligen byggd på skrot och korn och skall till Neurokirurgen på Akademiska sjukhuset i Uppsala för min hörselnervstumör (Akustikusneurinom). Vi som skrattade åt detta till en början fick börja tänka om. Det här är inte alls något roligt överhuvudtaget. Jag skall i princip välja med pest eller kolera. Det finns 2 typer av operationer för att ta bort den.
1. Där går man rätt igenom örat och tar bort den. Detta ingrepp innebär att man även tar bort hörsel + balansnerv. Man blir alltså döv på den sidan och tappar balansen.
2. En hörselbevarande teknik där man skär ovanför örat och jobbar sig in men risk för att skada ansiktsnerven vilket ger en ansiktsförlamning. Jag har inte fått några siffor på hur många man skadar per år. Men har kikat runt lite på nätet och läst olika forum och där skriver var och varannan kotte att dom blivit halvsidigt förlammad men för vissa har det efter ett par veckor eller månader återkommit.
Man kan även vänta och se vart det tar vägen. Men man vet att, ju mer den växer desto mer skadar den balsen och hörseln ändå. Och enligt hörseltestet jag gjorde hade jag nedsatt hörsel redan nu på höger sida (vilket jag inte själv upplever, märkligt). De flesta blir för eller senare döva. Så att vänta på att det skall ske eller ta bort skiten redan nu är ju frågan? Pest, kolera?
Vi får se vad Uppsala har att erbjuda helt enkelt. Och för att så lite extra salt i såren eller kanske jag skall säga som grädden på moset så misstänker man även att jag har TWAR eller Mycoplasma. Dock känner jag som så, att skulle det vara fallet så blir jag fan glad. Ett kvitto på min ständiga trötthet, hängighet och framförallt halsont. Jag kanske blir människa igen? En pigg och glad mamma? Dock skulle de resultaten dröja fram till slutet av nästa vecka eller början av nästnästa. Tackarrrrrr

Men annars då?

Jo igår var jag i Medlefors, Skellefteå igen för den sista och avslutande delen på Hälsoinspiratörsutbildningen. Det var så klart mycket trevligt och framförallt mumsigt! Medlefors är ju som sagt känt för sin utsökta mat!

Annars är det fullt upp, har en hel del visningar inbokade just nu. 3 den här veckan, hade lovat mig själv bara 1 i veckan men tänkte att nu när vi kör Rosabandet under oktober kan jag peppra lite extra! Vi behöver hjälpa våra medsystrar allt vi kan!!! Visst har ni köpt ett rosabandet???

P.s. Vi försöker tänka positivt här hemma, och det finns ju faktiskt de som har det värre än oss!

Tack och godnatt!!