Igår var vi på kalas hos min moster med familj. Mellankusinen fyllde 18 år. Det bjöds på Tacos och marängsviss, mumusfilibums och som pricken över i:et när alla står och beskådar våran skatt så gör hon en vändning. VAAAAAAAAAAAAAAAA? min lilla lilla bebis vänder sig från mage till rygg och alla tjuter till, hon är så förtjust över att få vara i allas blickpunkt att hon gör det igen och den här gången från rygg till mage. Jag var så stolt att det nästan kom en tår..
När vi kom hem igår kväll såg vi en fruktansvärt gripande film. My sisters keeper (Allt för min syster). Vi körde igång och sen var det kört. Jag bölade som världens "grinolle" genom hela filmen. Det var ju tacksamt att jag lovat Mats att sluta läsa bloggar om cancersjuka barn och till lördagsmys drar han på en rulle med just det innehållet. Det var hemskt och jag satt bara och tänkte hur skulle man själv kunna överleva detta? Vad är värst, att se sitt barn så fruktansvärt sjukt eller vetskapen att han/hon kommer att dö eller självaste dödsögonblicket? Usch jag får bara kalla kårar och vill inte tänka mer på detta. Död åt döden. Det är min åsikt.
Idag har vi sett en bättre rulle. Vi drog på bio och såg snabba Cash. Det var ett tag sedan jag läste boken och den tyckte jag var fenomenalt bra, boken och filmen skilde sig ju något men i det stora hela tyckte jag att den var bra. Ett stort plus var de grymma skådespelarna.
Ebba var hemma med sin morfar och dom hade haft en förträfflig stund! Bus, lek, ätit banan och lite sovstund hade dom åstadkommit! Själv kom jag hem med blödande sår i gomen efter på tok för mycket varma chips.
Familjen Danielsson var här på lunch idag, och Simon kollade lite på våra nya badrumsmöbler, och vi bestämde oss för att de är för stora för vårat badrum. Ja det var ju givande att vi stod och frös röven av oss utanför Kvik.
Hursom haver så laddar för vi en mycket händelserik vecka.
På återhörande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar