Ibland vaknar Ebba och gråter på kvällen, Man försöker att lugna henne med vyssande ord, tutte eller vaggande oftast somnar hon lika fort som hon vaknat, ibland inte alls, då tar jag henne i min famn och lägger henne mot bröstet. Och vips så har man en bebis lugn som en filbunke. Hon är egentligen inte hungrig utan vill bara vara nära..
Många säger att det är fel att vänja henne vid bröstet så fort hon är ledsen..
Men då måste jag få ifrågasätta det...
Hon blir lugn, jag tycker inte att det finns någon som helst anledning til att hon ska vara ledsen om jag kan avhjälpa det..
Hon kommer hur som helst inte att ammas tills hon är stor, vi snackar kanske ett år av hennes och mitt liv och snart har halva den tiden gått..
Det är ju dessutom så himla mysigt, hon knyter sin lilla hand och lägger den på mitt bröst, hon snyftar till och sen somnar hon.. tryggt och lugnt i mammas famn!
Jag håller fullständigt med dig! Det är ju inte så att de kommer att komma vid 15 års ålder och lägga sig vid bröstet. Vill barnet ha tröst och man vet hur man ska göra det, allt blir frid och fröjd för alla så kan det väl inte vara något som helst fel med det? =)
SvaraRaderaHåller med dig!! Lita på dig, lyssna på din inre röst om vad som är bäst för er.
SvaraRaderaJag har gett bröstet som tröst när dom behövt det. Den tiden är redan förbi, så varför ska man stressa bort det liksom.
ÅÅÅ, nu blev jag ju sugen på att amma igen ju! Känns redan som en evighet sen! NJUT!
SvaraRadera