Hur gick det då?

Jo det var ett givande samtal som jag och Otokirurgen hade. Jag ändrade helt och hållet min inställning och har bestämt mig för att inte genomgå den här hörselbevarande operationen av många anledningar.
Det är en stor operation där man måste plocka bort skallbenet och genomgå en öppen hjärnoperation. Det är en lång konvalescens. I direkt anslutning till operationen krävs minst 2 dygn på uppvak/intensivvårdsavdelning och därefter 8 dagar på en vårdavdelning, ca 2-3 månaders sjukskrivning och upp till 1 år innan man är helt återställd (om man blir det)
20 % riskerar trots den hörselbevarande tekniken att bli döva, 1 % riskerar total halvsidig ansiktsförlamning och 7-8 % delvis ansiktsförlamning. Eftersom tumören sitter på balansnerven måste den naturligtvis kapas av och det tar ca 2 månader innan man har kompenserat detta, vilket ger 2 månader av yrsel och illamående.
Min tumör är idagens läge ca 3 mm och jag har en liten påverkan på balansen och hörseln (inget som stör mig).
Jag känner att den får växa till sig och när den har börjat påverka balansen så att man trillar omkull eller trycker för mycket på ansiktsnerven att jag börjar få känselbortfall då ska jag lägga mig under kniven och låta dom ta bort den. Den operationen är då inte hörselbevarande men i det läget är jag mest troligt redan döv på det högra örat så det förändrar inte så mycket för mig då som det eventuellt skulle göra idags läget.
Jag har ingen lust att från att känna mig helt frisk genomgå en sån stor och riskfylld operation och bli nästintill ett koli under lång tid bara för att ta bort den när jag i dagens läge inte ens stör mig på den. Dessutom kan man ju aldrig veta heller hur mycket eller om den växer mera? Den kanske har stannat av och bara vill bo där som den är?

Så, så gick det? Bra eller anus? Jag vet inte riktigt...
Men han bad mig att ta med mig 2 saker hem,
1, Det är INTE cancer
2, Om man nödvändigtvis ska ha en tumör i hjärnan ska man ha den där min sitter.

Jag tog med mig det...