Så här ligger det till...

Har fått frågor vad det är som pågår både via mail och sms hade tänkt att inte blanda in bloggen i det här eftersom jag inte vill ha "ledsam" blogg! Men eftersom livet inte alltid går som en dans på rosor och eftersom det är som det är och inte något man kan gör något åt så...

... En majkväll för 13 år sedan cyklade jag tillsammans med tjejerna. Jag cyklade i en nerförsbacke rätt in i en cementsugga och flög av! Cykeln blev skrot och jag och tjejerna chokade och skärrade. Efter att vi insett att jag fortfarande var vid liv, hoppade jag på en av tjejernas pakethållare och vi fortsatte hemåt. Dagen efter kände jag av detta i min nacke och pappa följde mig till akuten.
Detta har följt mig år efter år...
Jag har haft ont men har stått ut, försökt att inte tänka på det. För ett par år sedan började partier att domna bort. Jag har varit hos otaliga läkare och sjukgymnaster, en sommar fick jag via smärtkliniken gå ett rehabprogram för att lära mig att leva med en nackskada.
Att plugga var bitvis skitjobbigt, att sitta länge på en föreläsning medförde både smärta och avdomningar men jag fixade det galant!
Nu efter att Ebba är född har jag upplevt mer smärta och fler avdomnade partier i rygg och nacke. Nu på slutet har jag dessutom fått vad dom tror är migrän pågrundutav smärtan i nacken.
När jag var sist hos läkaren skickade hon en remiss för en MR röntgen.
Den 1a juni gjorde jag denna undersökning och någon vecka senare ringer läkaren upp mig och berättar att man sett förändringar som hon vill att neurologen skall utreda.

I tisdags var jag hos en ny värdelös sjukgymnast. Hon går över sina befogenheter och berättar för mig att man ser en inflammation i ryggmärgen.
Jag cyklar hem och kollar upp vad det innebär. Allt jag hittar är MS. Paniken sprider sig i kroppen och jag får efter mycket om och men tag på neurologen och de ger mig en tid på fredag.

I fredags var det dags och där får jag träffa en väldigt sympatisk läkare, han säger att tanken på MS är väckt därav startar vi en utredning. Det man ser på röntgen är sk "Vita MS-prickar" Värt att nämna är att min mamma har MS och i 2 % föreligger denna sjukdom ärftlig. Han säger också att man i en alldels färsk studie med enäggstvillingar studerat MS. Det man sett är att om en tvilling har sjukdomen kan den andra ha förändringar i ryggmärgen utan att utveckla sjukdomen. Detta gäller då även Mor-barn. Därför kan det även vara en sådan variant.
Han gör en neurologisk undersökningen som jag upplever att jag klarar galant.
Vidare säger han, rör det sig om MS är det på en begynnande fas och att få en MS diagnos i dag jämfört med för 10 år sedan är det som natt och dag. I dag betraktar man denna sjukdom som behandlingsbar och dagens mediciner är så bra att man skjuter upp handikapputvecklingen med 50-60% procent.
Vi lämnar ämnet MS och han säger att om det inte är MS, föreligger en ryggmärgsskada från cykelolyckan.

Nu ska jag få göra en MR på hjärnan och sedan tillbaka till läkaren för att se vad den visar.
Så det är här vi är idag och vad vi vet!

Stundvis känns det naturligtvis förjävligt. Men jag och Mats har lovat varandra att inte spekulera så mycket förrän vi vet vad det rör sig om.

Så nu vet ni också....