Tung eftermiddag. Det är ju aldrig aldrig en hit att vara på begravning. Usch å fy.
Alla tankar, alla ledsna människor man tycker om, nån man tycker om har lämnat livet och det är bara sorg. Livet är bra orättvist.
Vi sjöng en sång på begravningen som jag tyckte var jätte hemsk och tragisk. Hade nog inte valt den själv men det kan ha varit en önskan, vad vet jag. Men här är ett stycke som verkligen passade in på vem hon var, den godaste av alla som alltid ville alla väl. Det kanske var just den här delen som gjorde att sången blev vald?
"Men din stund på jorden ville du så väl.
Men vad hjälper det en människa
om hon vinner världen först
men ändå till sist förlorar sin själ"
Men livet måste gå vidare så är det bara och vi får vara tacksamma för varje dag vi får!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar