Nagellacksincident.

För er som inte känner min lillebror kan jag berätta att han INTE tycker om att gå i affärer, han sannerligen avskyr det. Att köpa kläder och skor görs inte på egen hand utan han måste ha följe. Mamma måste dessutom nästan påpeka att det är dags för att handla nya grejer. Bara här om veckan när det var dags för ett par nya gympadojor behövde han följe till Stadium för att dessa skulle handlas. Vi snackar om en 22 årig kille.

Idag hände det något stort i hans liv, han skulle köpa nagellack. Han påstod att det var till hans kompis som behövde det till bakrutan i bilen.
Han börjar sökandet på Willys, letar i hylla efter hylla men finner ingen avdelning för nagellack. Att fråga biträdet kommer inte på frågan. Sökandet går vidare. Den här gången på COOP.
Väl på nagelvårdshyllan finner han inget lack, han tar mod till sig och frågar. Den manliga expedit han frågar har ingen aning och går för att fråga en annan, under tiden hittar han lacket och går till kassan. Kön är hyffsat lång och när det är hans tur går ean koden på nagellacket inte att läsa in varpå kassören ropar till kassörskan 3 kassor bort
-DU LISA VET DU VAD NAGELLACKEN KOSTAR?
Det är nu min käre lillebror sjunker genom golvet och önskar att han aldrig svarade när polaren ringde och bad om tjänsten att inhandla ett nagellack.

SÅ tack Anton, nu kommer VI aldrig någonsin att få honom till att handla något av det feminina slaget ever again.

Stackars hans blivande....