tisdag 20 oktober 2009

Imorse vart jag glad

Idagens VK kan man i en artikel läsa om Ewa som ger högsta betyg till Äldrecentret Solgården. Hur många gånger har man läst något positivt om ett äldreboende? Jag kan då inte minnas att jag gjort det..
Dessutom kan jag inte heller skryta om att jag har positiva erfarenheter från äldreomsorgen. Har under min studietid jobbat både inom äldreomsorg och socialtjänsten med begåvningshandikappade. Inom begåvningshandikapp har jag inte mycket ont att säga men mina erfarenheter från äldrevården är inte roliga.

Jag minns särskilt en sommar då jag jobbade på ett sjukhem här i Umeå. Jag och Mats hade varit ute på en långresa i sydostasien kom hem lagom till den svenska sommaren, vi hade nyss flyttat in i våran "första" gemensamma lägenhet, livet lekte och vi var glada tills den dagen jag satte min fot på detta sjukhem. Jag fick dödsångest. Hela sommaren gick jag och grubblade och oroade mig över att bli gammal och sjuk eller att mina föräldrar skulle bli det.
Jag tyckte att det var rent ut sagt fruktansvärt, det fanns dom som bodde där som inte hade varit ute på ett helt år på grund utav "personalbrist", dom som ville men inte fick gå till kyrkan för att dom levde om för mycket, och dom som helt enkelt inte blev sedda. Tillsammans fick dom mat som fick Findus barnmatsburkar att likna Restaurang Victors finaste rätt.

Jag minns att jag en dag gick in till en dam för att ge henne lunch, men kände att här stod det inte rätt till, jag försökte väcka henne men hon kändes hård och kall. Jag ropade på mina kollegor att jag behövde hjälp men fick till svar; "Kan du vänta, vi har annat för oss" Jag ropade igen att Nej jag kan inte vänta kom nu, (jag kunde inte ropa ut, jag tror hon är död, för tänk om hon inte var det) till slut kommer dom och utbrister men herregud hon är ju dö...(Nähä säger du det, vad tror du jag ropat som tok för). Ångesten lättade ju inte precis, stackars lilla dam som fått dö alldels själv...

Jag tycker inte att det är skäligt att man skall ha det så här sin sista tid i livet.
Därför blev jag glad i morse när jag läste om Ewa som säger "underbar personal, levande ljus och hembakta kakor" Det är så det ska vara på ett äldreboende.

1 kommentar:

  1. Va fruktansvärt! Hoppas verkligen att man kan göra något åt det, så inte fler får leva sin sista tid i den missären...

    Gillar din blogg!
    /MC i Sundsvall

    SvaraRadera